Många tycker ovanstående dag är ett kommersiellt jippo som affärer ska tjäna på. Visst, jag håller med lite. Nu jobbar ju jag i affär och idag så sålde vi slut på rosor, tulpanbuketter och chokladaskar. Vi tjänar galet mycket på det! Men det finns ju en tanke bakom det. Många tar sina nära och kära förgivet. Men jag vet, precis som ni andra förmodligen också gör, att nån gång ibland vill man få känna sig lite extra speciell. Det vill iallafall jag. Så jag blev varm inombords när mina kära kunder köpte upp vårt lager av blommor och choklad, för då fanns någon därhemma, som skulle få känna sig lite extra speciell. Då blev jag glad för deras skull. Sen finns det ju dom som har det så bra som min kära mor. En vacker dag kan det stå en bukett rosor med några fina ord i ett kort till på bordet till henne. Nu menar jag inte en gång i veckan eller så, men det är inte bara den 14 februari som pappa visar lite extra uppskattning för mamma. Lucky her!
Ska ju tillägga att pengar inte behöver spela någon roll, släng iväg ett sms där du låter någon få känna sig speciell, skriv ett brev, vad som! Så lite kan betyda så mycket! Omtanke kära vänner!
Så finns det ju också en kategori, de ensamna. Har man ingen så kan ju detta vara en tragisk dag, en deppig dag man känner sig ensam på.. Vad kan vi göra åt det? I dagens läge använder sig många av Facebook, och där är det väldigt enkelt att knappa in ett meddelande med en varm hälsning till alla. Annars så vet jag inte. Det är ett problem många inte tänker på.
Årets alla hjärtans dag spenderade jag på hemmaplan med sjukstuga tillsammans med lillebror. Och under kvällen på jobbet med C. Så den var inte speciellt händelserik för mig. Bortsett från en ros från mamma.
Värme till er alla ute i kylan. Peace out.
